I leran valtrade sig svin, overallt svin. De storre lag nastan alltid, utbredda, flamtande pa marken. Pa de stora modersuggorna stack betarna fram som tva fasten.6 Ibland om natterna lag Selma i svingarden for att passa pa vid fodslar att det icke "blev nagon smagris over,"7 nagon som icke fick plats att dia. Denna maste da avlivas eller overforas till en annan kull.8 Intill de dubbla vartraderna pa modern lag de nyfodda, ljusa och rosiga, slaka som garnharvor.9 Plotsligt reste sig modern, de sma skingrades at alla hall av radsla att bli ihjaltrampade av kolossen, som liknade ett forntidsdjur.
Bredvid avbalkningar i inhagnaden fanns andra, sma, halvstora, helgodda svin,10 draktiga suggor, galtar. Det var Selma Goranssons vardag detta - svin, den ohyggliga odoren, leran i fallorna, dar graset inte mer vaxte.
Om kvallarna narmade hon sig statstugorna.11 Nar hon kom fram, stod godsfolket i branten och dividerade,12 men tystnade, da hon var tatt inpa.
I borjan, 1930, klagades det pa gardarna att antennradion skapade spridningsmojligheter for vaggohyran,13 som pa luftantennerna vandrade fran statstuga till statstuga. I de vackra varkvallarna kunde man da sta och se upp mot luftantennerna. Latta, bla varmoln seglade fram bakom dem som ljusa simmande svanor.
- Vi hade fritt for fratet nyss.14 Nu har vi fatt det tillbaka!
Ett par stickande ogon riktades mot Selma, som intet sag. En granne fortsatte:
- Jag tror vagglossen klattrar pa tran som pa en luftbrygga.15
- Sakert ar att jag i morse hittade en vid den dar radium...16
- Da begrips!17 sade strax den som forst talat. Vad
hjalper det da att halla rent, nar otyget pa nytt kommer in den vagen? Kann, vilken stank!18 Lossen kommer fran hennes stuga.
Selma gick pa stigen, kantad med tilltrampade groblad, sakta in mot sitt.
En pojke klattrade i forbifarten vig som en apa19 upp pa gaveln till den narmaste stugan, lossade antennen, som han darefter faste i en nylovad bjork.20 Radion fungerade inte, hur man an skruvade.21 Men Selma, som alskade sin radio over allting, hade sitt oljud kvar.
Selma gick in i sin stuga. Allting var forfallet dar inne. Selma hade barn men ingen man, barnen hade hon med olika fader. For var gang hade hon sagt: Nu ska det aldrig ske mer- tror jag. Det hade skett om och om igen. Odoren fran svingarden uppfyllde ocksa stugan i var tum. Pa stolar lag klader, flackade av svintrack, vid dorren stod skor, flackade av lera. Och sa den ohyggliga odoren... "Nu ska det inte bli fler barn - tror jag," sade Selma.
Radion, gall som nyss skriken fran svingarden,22 sjong i Selmas stuga ut sin schlager:
Dar palmerna smackra sig luta
invid lagunens vatten,
om kvallen jag blicken vill sluta.
Jag drommer hos dig i natten.23
II
Nar de sociala reportagens tid borjade pa allvar fram emot 1940-talet, for folk fran press och radio omkring och forsokte dra fram "urinnevanare",24 som skulle fa komma till tals i radion och i tidningsintervjuer. Det var ett uppsving for det fattiga. En dag steg ett sallskap pa tre stadsherrar av vid godset. De vande sig inte, som de skulle ha gjort for bara nagra ar sedan, till trettiofemrumsslottet, som lag mellan traden, utan de korde ned den langa, laga sedan25 i branten. Dar gick de in i en av langorna och horde sig for.26 De behovde en lantarbeterska, som kande livet fran skuggsidan,27 hon kunde garna fa representera det varsta. Hon skulle fa upptrada i radio i ett program, tala. i ett visst antal minuter, redogora for svarigheterna i sitt liv. Hennes motpol skulle bli en arbetsgivare,28 en generaldirektor. Man hade blivit demokratisk, i demokratins land kande man inte langre nagra klassgranser.
Grannarnas tankar flog omedelbart till Selma.
- Hon har radion pa jamt... Hon skoter grisarna pa garn...29 hon kan garna prata at er, ta och vand er till henne.
De fina herrarna gick till Selma Goransson. Utan att riktigt forsta vad det var fraga om, kande hon sig smickrad. Hon skulle fa mera betalt for tolv minuter an hon eljest fortjanade pa fjorton dagar. Hon fick forskott till resan,30 tid och plats angiven. Hon valkomnades att infinna sig pa Radiotjansts kontor i Stockholm pa en viss dag.
Under den aterstaende tiden fore upptradandet i det okanda31 svettades Selma for sitt lofte. Hon gjorde upp en vag plan over vad hon skulle komma att saga. Hon beslot sig i vart fall for att framhalla sitt fattiga liv, breda pa duktigt,32 sa skulle hon kanske fa fortsatta en stund till. Hon skulle da fa annu mera pengar. Natterna hon lag i svingarden och vaktade skymtade for henne...33 Arbetsforhallanden, som var samre an de behovde vara, skymtade... Bitti opp och sent i sang, knappt till livets nodtorft,34 allt drog forbi... Nar hon strax darefter tankte sig om, skamdes hon for vad hon amnade saga. Hon skulle komma att fa obehag for det. Hennes liv skulle efter detta komma att bli omojligt. Och nar dagen var inne och hon stod fardig att resa, visste hon ej ett dugg om vad hon skulle vaga och inte vaga.35
Inkommen i ett tyst rum med mjuka mattor, forhangen pa alla vaggar, blixtrande lampor i olika farger, knappar och vidlyftiga apparater, mystiska ord fran tjansteman och hallaman, tappade hon ocksa fullstandigt fattningen.
- Ert program kommer inte forran om fyrtio minuter. Vi hinner ga igenom forst vad ni tanker beratta.
- Inte vet jag vad jag ska saga, har ar sa fint! sade Selma forskrackt till den vanliga herre, som tagit sig an henne.
Alla forsok att fa henne att tala naturligt misslyckades. Nar blott sju minuter till tiden for framtradandet aterstod, stack vederborande at henne ett papper. Pa papperet hade han sjalv pa en skrivmaskin lagt ned nagra ord, alltefter som hon berattat om sitt liv och sitt arbete.
Selma Goransson tog papperet, hallde droppar i ogonen och nar hennes tid var inne upplaste hon med betoning pa varje skriven stavelse foljande aktstycke infor etern:
- Livet pa landet har sina sidor. Vi aro36 emellertid stolta over att vara landsbor. Sjalv ar jag svinvakterska pa ett vackert gods vid Malaren. Trakten ar naturskon, den ar fylld av historiska minnen, som forbinda oss med tidigare slaktled.37 Nar jag gar till arbetsplatsen pa godset om morgonen, sjunga ofta faglarna. Svinen ar nagot over hundra till antalet, vi ha icke sarskilda namn pa de olika, det skulle
bli alltfor mycket att halla reda pa. Jag ger mina sma skydds-lingar mat tre ganger om dagen. Man skall icke forestalla sig dem som alltfor sma! Manga av dem vaga upp till hundrafemtio kilo. De sma svinen aro rosiga och vackra, nar de ligga dar i rader intill sina modrar, och de maste vaktas for att inte trampas ihjal, tills de vid omkring fem veckors alder tas darifran for att gora resan ut i livet. Vi har heller inga namn pa de sma.
Manga olyckor kunna dock handa de rosiga varldsmedborgarna.38 Man lar sig emellertid en hel del under de trettio ar jag har varit svinskoterska. Sa alska vi alla vart arbete! Nar arbetet ar slut for dagen, atervanda vi till hemlivets ljuspunkter.39 Om kvallarna forstro vi oss med att lyssna pa radio och satta stort varde pa att hora god musik, saval klassisk som ny. Landsbygdens folk har ryckt framat.40 Vi alska vart Sverige, vi aro glada at att vara svenskar!
- Det var fint, fornamt det hela, tur i Jessu namn att du inte skamde ut oss!41 sa grannarna, nar Selma kom hem igen till godset.
ANMARKNINGAR
1 godssvingarden - ΡΠ²ΠΈΠ½ΠΎΡΠ΅ΡΠΌΠ° (ΠΏΡΠΈΠ½Π°Π΄Π»Π΅ΠΆΠ°ΡΠ°Ρ ΠΏΠΎΠΌΠ΅ΡΡΡΡ)
2 med kastsjuka ogon - Π·Π΄. Π²ΠΎΡΠΏΠ°Π»Π΅Π½Π½ΡΠΌΠΈ Π³Π»Π°Π·Π°ΠΌΠΈ
3 fick ett stickande, pinande innehall, outhardligt for andra - ΠΏΡΠΈΠΎΠ±ΡΠ΅ΡΠ°Π» Π²ΡΠ΅ Π±ΠΎΠ»Π΅Π΅ Π΅Π΄ΠΊΠΎΠ΅, ΠΌΡΡΠΈΡΠ΅Π»ΡΠ½ΠΎΠ΅ ΡΠΎΠ΄Π΅ΡΠΆΠ°Π½ΠΈΠ΅, Π½Π΅Π²ΡΠ½ΠΎΡΠΈΠΌΠΎΠ΅ Π΄Π»Ρ Π΄ΡΡΠ³ΠΈΡ
4 Selma skortade upp kjolen.-Π‘Π΅Π»ΡΠΌΠ° ΠΏΠΎΠ΄ΠΎΡΠΊΠ½ΡΠ»Π° ΡΠ±ΠΊΡ.
5 En gang hade en draktig modersugga kastat. - ΠΠ΄Π½Π°ΠΆΠ΄Ρ ΡΡΠΏΠΎΡΠΎΡΠ°Ρ ΡΠ²ΠΈΠ½ΡΡ ΡΠΊΠΈΠ½ΡΠ»Π° (ΠΆΠΈΠ΄ΠΊΠΎΡΡΡ).
6 Pa de stora modersuggorna stack betarna fram som tva fasten. - Π£ ΠΎΠ³ΡΠΎΠΌΠ½ΡΡ ΡΠ²ΠΈΠ½ΠΎΠΌΠ°ΡΠΎΠΊ ΠΊΠ»ΡΠΊΠΈ Π²ΡΡΡΡΠΏΠ°Π»ΠΈ ΡΠ»ΠΎΠ²Π½ΠΎ Π΄Π²Π΅ ΡΡΠΊΠΎΡΡΠΊΠΈ.
7 det icke "blev nagon smagris over" - ΡΡΠΎΠ±Ρ Π½Π΅ Π±ΡΠ»ΠΎ "Π»ΠΈΡΠ½ΠΈΡ ΠΏΠΎΡΠΎΡΡΡ"
8 till en annan kull - ΠΊ Π΄ΡΡΠ³ΠΎΠΌΡ Π²ΡΠ²ΠΎΠ΄ΠΊΡ
9 slaka som garnharvor - ΠΌΡΠ³ΠΊΠΈΠ΅, ΠΊΠ°ΠΊ ΠΊΠ»ΡΠ±ΠΊΠΈ Π½ΠΈΡΠΎΠΊ
10 helgodda svin - ΡΠ²ΠΈΠ½ΡΠΈ, ΠΎΡΠΊΠ°ΡΠΌΠ»ΠΈΠ²Π°Π΅ΠΌΡΠ΅ Π½Π° ΡΠ±ΠΎΠΉ
11 statstugorna - Π΄ΠΎΠΌΠ° ΡΡΠ°ΡΠ°ΡΠΎΠ² (ΡΠΌ. ΠΊΠΎΠΌΠΌ, Π½Π° Ρ. 113)
12 stod godsfolket i branten och dividerade - ΡΠ°Π±ΠΎΡΠΈΠ΅ ΡΡΠ°Π΄ΡΠ±Ρ ΡΡΠΎΡΠ»ΠΈ Π½Π° ΠΊΡΠ°Ρ ΠΎΠ²ΡΠ°Π³Π° ΠΈ Π±Π΅ΡΠ΅Π΄ΠΎΠ²Π°Π»ΠΈ
13 vaggohyran - ΠΊΠ»ΠΎΠΏΡ
14 Vi hade fritt for fratet nyss, - Π£ Π½Π°Ρ Π΄ΠΎ ΡΠΈΡ ΠΏΠΎΡ Π½Π΅ Π±ΡΠ»ΠΎ ΡΡΠΎΠΉ Π³Π°Π΄ΠΎΡΡΠΈ.
15 vagglossen klattrar pa tran som pa en luftbrygga - ΠΊΠ»ΠΎΠΏΡ ΠΏΠΎΠ»Π·ΡΡ ΠΏΠΎ ΠΏΡΠΎΠ²ΠΎΠ»ΠΎΠΊΠ΅, ΠΊΠ°ΠΊ ΠΏΠΎ Π²ΠΈΡΡΡΠ΅ΠΌΡ ΠΌΠΎΡΡΡ tran (ΡΠ°Π·Π³.) = traden- ΠΏΡΠΎΠ²ΠΎΠ»ΠΎΠΊΠ°, ΠΏΡΠΎΠ²ΠΎΠ΄Π°
16 hittade jag en vid den dar radium - Ρ Π½Π°ΡΠ΅Π» ΠΎΠ΄Π½ΠΎΠ³ΠΎ ΠΎΠΊΠΎΠ»ΠΎ ΡΡΠΎΠ³ΠΎ ΡΠ°Π΄ΠΈΠ°
ΠΠΌΠ΅Π΅ΡΡΡ Π² Π²ΠΈΠ΄Ρ radio - Π½Π΅ΠΏΡΠΈΠ²ΡΡΠ½ΠΎΠ΅ Π΄Π»Ρ ΠΊΡΠ΅ΡΡΡΡΠ½ ΡΠ»ΠΎΠ²ΠΎ, ΠΊΠΎΡΠΎΡΠΎΠ΅ ΠΎΠ½ΠΈ ΠΏΡΠΎΠΈΠ·Π½ΠΎΡΡΡ Π½Π΅ΠΏΡΠ°Π²ΠΈΠ»ΡΠ½ΠΎ.
17 Da begrips! (ΡΠ°Π·Π³.) - Π’ΠΎΠ³Π΄Π° ΡΡΠ½ΠΎ!
18 Kann, vilken stank! - Π§ΡΠ΅ΡΡ, ΠΊΠ°ΠΊΠ°Ρ Π²ΠΎΠ½Ρ!
19 vig som en apa - Π»ΠΎΠ²ΠΊΠΈΠΉ, ΠΊΠ°ΠΊ ΠΎΠ±Π΅Π·ΡΡΠ½Π°
20 faste i en nylovad bjork - ΠΏΡΠΈΠΊΡΠ΅ΠΏΠΈΠ» ΠΊ Π±Π΅ΡΠ΅Π·ΠΊΠ΅, ΡΠΎΠ»ΡΠΊΠΎ ΡΡΠΎ ΠΏΠΎΠΊΡΡΠ²ΡΠ΅ΠΉΡΡ Π»ΠΈΡΡΠ²ΠΎΠΉ
21 hur man an skruvade - ΠΊΠ°ΠΊ Π±Ρ Π½ΠΈ ΠΊΡΡΡΠΈΠ»ΠΈ
22 Radion, gall som nyss skriken fran svingarden - Π Π°Π΄ΠΈΠΎ, ΠΏΡΠΎΠ½Π·ΠΈΡΠ΅Π»ΡΠ½ΠΎΠ΅, ΠΊΠ°ΠΊ ΠΈ Π²ΠΈΠ·Π³ ΡΠ²ΠΈΠ½Π΅ΠΉ Π½Π° ΡΠ²ΠΈΠ½ΠΎΡΠ΅ΡΠΌΠ΅
23 Π’Π°ΠΌ, Π³Π΄Π΅ Π³ΠΈΠ±ΠΊΠΈΠ΅ ΠΏΠ°Π»ΡΠΌΡ Π³Π½ΡΡΡΡ Ρ Π²ΠΎΠ΄ Π»Π°Π³ΡΠ½Ρ, Ρ Ρ ΠΎΡΡ Π·Π°ΠΊΡΡΡΡ Π³Π»Π°Π·Π° Π²Π΅ΡΠ΅ΡΠΎΠΌ. Π― ΠΌΠ΅ΡΡΠ°Ρ, ΡΡΠΎ Π½ΠΎΡΡΡ Π±ΡΠ΄Ρ Ρ ΡΠΎΠ±ΠΎΠΉ, palmerna smackra - ΠΎΠΏΡΠ΅Π΄Π΅Π»Π΅Π½Π½Π°Ρ ΡΠΎΡΠΌΠ° ΠΏΡΠΈΠ»Π°Π³Π°ΡΠ΅Π»ΡΠ½ΠΎΠ³ΠΎ ΡΠΏΠΎΡΡΠ΅Π±Π»ΡΠ΅ΡΡΡ ΠΏΠΎΡΠ»Π΅ ΠΎΠΏΡΠ΅Π΄Π΅Π»ΡΠ΅ΠΌΠΎΠ³ΠΎ ΡΡΡΠ΅ΡΡΠ²ΠΈΡΠ΅Π»ΡΠ½ΠΎΠ³ΠΎ Π΄Π»Ρ ΡΠΌΡΠ°Π·Ρ. Π‘ΠΌ. ΡΠ°ΠΊΠΆΠ΅ ΠΊΠΎΠΌΠΌ, Π½Π° Ρ. 51.
24 "urinnevanare" - ΠΊΠΎΡΠ΅Π½Π½ΡΠ΅ ΠΆΠΈΡΠ΅Π»ΠΈ
25 den langa laga sedan - Π΄Π»ΠΈΠ½Π½ΡΠΉ Π½ΠΈΠ·ΠΊΠΈΠΉ "ΡΠ΅Π΄Π°Π½" (ΠΌΠ°ΡΠΊΠ° Π°Π²ΡΠΎΠΌΠΎΠ±ΠΈΠ»Ρ)
26 Dar gick de in i en av langorna och horde sig for. - ΠΠ½ΠΈ Π²ΠΎΡΠ»ΠΈ Π² Π±Π°ΡΡΠ°ΡΠΊΠΈΠ΅ Π΄ΠΎΠΌΠ° ΠΈ Π½Π°ΡΠ°Π»ΠΈ Π²ΡΡΡΠ½ΡΡΡ.
27 som kande livet fran skuggsidan - ΠΊΠΎΡΠΎΡΠ°Ρ Π·Π½Π°Π»Π° Π±Ρ ΠΆΠΈΠ·Π½Ρ Ρ ΡΠ΅Π½Π΅Π²ΠΎΠΉ ΡΡΠΎΡΠΎΠ½Ρ
28 Hennes motpol skulle bli en arbetsgivare - Π Ρ Π΄ΡΡΠ³ΠΎΠΉ ΡΡΠΎΡΠΎΠ½Ρ Π²ΡΡΡΡΠΏΠΈΡ ΠΏΡΠ΅Π΄ΠΏΡΠΈΠ½ΠΈΠΌΠ°ΡΠ΅Π»Ρ (ΡΠ°Π±ΠΎΡΠΎΠ΄Π°ΡΠ΅Π»Ρ)
29 pa garn (ΡΠ°Π·Π³.) = pa garden -Π½Π° ΡΠ²ΠΈΠ½ΠΎΡΠ΅ΡΠΌΠ΅
30 Hon fick forskott till resan - ΠΠ½Π° ΠΏΠΎΠ»ΡΡΠΈΠ»Π° Π°Π²Π°Π½Ρ Π½Π° ΠΏΠΎΠ΅Π·Π΄ΠΊΡ
31 Under den aterstaende tiden fore upptradandet i det okanda - Π·Π΄. Π ΠΎΡΡΠ°Π²ΡΠ΅Π΅ΡΡ Π΄ΠΎ Π²ΡΡΡΡΠΏΠ»Π΅Π½ΠΈΡ Π²ΡΠ΅ΠΌΡ (Π±ΡΠΊΠ², Π² ΠΎΡΡΠ°Π²ΡΠ΅Π΅ΡΡ Π΄ΠΎ Π²ΡΡΡΡΠΏΠ»Π΅Π½ΠΈΡ ΠΏΠ΅ΡΠ΅Π΄ Π½Π΅ΠΈΠ·Π²Π΅ΡΡΠ½ΡΠΌ)
32 breda pa duktigt - ΡΠ°ΡΡΠΊΠ°Π·Π°ΡΡ ΠΊΠ°ΠΊ ΠΌΠΎΠΆΠ½ΠΎ ΠΏΠΎΠ΄ΡΠΎΠ±Π½Π΅Π΅
33 Natterna hon lag i svingarden och vaktade skymtade for henne - ΠΠ΅ΡΠ΅Π΄ Π½Π΅ΠΉ ΠΏΡΠΎΡ ΠΎΠ΄ΠΈΠ»ΠΈ Π½ΠΎΡΠΈ, ΠΊΠΎΡΠΎΡΡΠ΅ ΠΎΠ½Π° ΠΏΡΠΎΠ²Π΅Π»Π° Π² ΡΠ²ΠΈΠ½Π°ΡΠ½ΠΈΠΊΠ΅, ΠΊΠ°ΡΠ°ΡΠ»Ρ
34 Bitti opp och sent i sang, knappt till livets nodtorft - ΠΡΡΠ°Π²Π°Ρ ΡΠ°Π½ΡΡΠ΅ Π²ΡΠ΅Ρ , Π»ΠΎΠΆΠ°ΡΡ ΠΏΠΎΠ·Π΄Π½Π΅Π΅ Π²ΡΠ΅Ρ , Π΅Π΄Π²Π° ΡΠ²ΠΎΠ΄Ρ ΠΊΠΎΠ½ΡΡ Ρ ΠΊΠΎΠ½ΡΠ°ΠΌΠΈ
35 om vad hon skulle vaga och inte vaga - ΠΎ ΡΠ΅ΠΌ Π΅ΠΉ ΡΠ»Π΅Π΄ΡΠ΅Ρ ΡΠ°ΡΡΠΊΠ°Π·Π°ΡΡ, Π° ΠΎ ΡΠ΅ΠΌ Π½Π΅ ΡΠ»Π΅Π΄ΡΠ΅Ρ
36 Vi aro=vi ar
Π ΡΠ΅ΠΊΡΡΠ΅ Π²ΡΡΡΡΠΏΠ»Π΅Π½ΠΈΡ Π‘Π΅Π»ΡΠΌΡ ΠΡΡΠ°Π½ΡΡΠ΅Π½, ΠΊΠΎΡΠΎΡΠΎΠ΅ ΠΎΠ½Π° ΠΏΠΎΠ»ΡΡΠΈΠ»Π° Π½Π° ΡΠ°Π΄ΠΈΠΎ, ΡΠΎΡ ΡΠ°Π½Π΅Π½Ρ ΡΡΡΠ°ΡΠ΅Π²ΡΠΈΠ΅ ΡΠΎΡΠΌΡ ΠΌΠ½ΠΎΠΆΠ΅ΡΡΠ²Π΅Π½Π½ΠΎΠ³ΠΎ ΡΠΈΡΠ»Π° Π³Π»Π°Π³ΠΎΠ»ΠΎΠ² Π² Π½Π°ΡΡΠΎΡΡΠ΅ΠΌ Π²ΡΠ΅ΠΌΠ΅Π½ΠΈ. ΠΡΠΈ ΡΠΎΡΠΌΡ Π°Π²ΡΠΎΡ ΠΏΠΎΡΠΎΠ±ΠΈΡ ΡΠΎΡ ΡΠ°Π½ΠΈΠ» Ρ ΡΠ΅Π»ΡΡ ΠΏΠΎΠ·Π½Π°ΠΊΠΎΠΌΠΈΡΡ ΡΠΈΡΠ°ΡΠ΅Π»Ρ Ρ ΡΡΡΠ°ΡΠ΅Π²ΡΠΈΠΌΠΈ ΡΠΎΡΠΌΠ°ΠΌΠΈ ΡΠ·ΡΠΊΠ°. Π ΡΠΎΠ²ΡΠ΅ΠΌΠ΅Π½Π½ΠΎΠΌ ΡΠ²Π΅Π΄ΡΠΊΠΎΠΌ ΡΠ·ΡΠΊΠ΅ ΠΈΡ ΠΌΠΎΠΆΠ½ΠΎ Π²ΡΡΡΠ΅ΡΠΈΡΡ Π² ΠΈΡΡΠΎΡΠΈΡΠ΅ΡΠΊΠΈΡ ΠΈ ΡΠΏΠ΅ΡΠΈΠ°Π»ΡΠ½ΡΡ Π΄ΠΎΠΊΡΠΌΠ΅Π½ΡΠ°Ρ , Π° ΡΠ°ΠΊΠΆΠ΅ Π² ΡΡΠ°ΡΡΡ ΠΈΠ·Π΄Π°Π½ΠΈΡΡ ΠΊΠ½ΠΈΠ³.
37 som forbinda oss med tidigare slaktled - ΡΠ²ΡΠ·ΡΠ²Π°ΡΡΠΈΡ Π½Π°Ρ Ρ ΠΏΡΠΎΡΠ»ΡΠΌΠΈ ΠΏΠΎΠΊΠΎΠ»Π΅Π½ΠΈΡΠΌΠΈ
38 de rosiga varldsmedborgarna - Ρ ΡΠΎΠ·ΠΎΠ²ΡΠΌΠΈ Π³ΡΠ°ΠΆΠ΄Π°Π½Π°ΠΌΠΈ ΠΠ΅ΠΌΠ»ΠΈ varldsmedborgare - Π³ΡΠ°ΠΆΠ΄Π°Π½ΠΈΠ½ ΠΌΠΈΡΠ° (Π·Π΄. ΠΈΡΠΎΠ½ΠΈΡΠ΅ΡΠΊΠΈ ΠΎ ΠΏΠΎΡΠΎΡΡΡΠ°Ρ )
39 atervanda vi till hemlivets ljuspunkter - ΠΌΡ Π²ΠΎΠ·Π²ΡΠ°ΡΠ°Π΅ΠΌΡΡ ΠΊ ΡΠ°Π΄ΠΎΡΡΡΠΌ Π΄ΠΎΠΌΠ°ΡΠ½Π΅ΠΉ ΠΆΠΈΠ·Π½ΠΈ
40 Landbygdens folk har ryckt framat. - Π‘Π΅Π»ΡΡΠΊΠΈΠ΅ ΠΆΠΈΡΠ΅Π»ΠΈ ΡΡΠ»ΠΈ Π²ΠΏΠ΅ΡΠ΅Π΄.
41 - Det var fint, fornamt det hela, tur i Jessu namn att du inte skamde ut oss! - Π§Π΅ΡΡ ΠΏΠΎΠ±Π΅ΡΠΈ, ΡΡ Π·Π΄ΠΎΡΠΎΠ²ΠΎ Π²ΡΡΡΡΠΏΠΈΠ»Π°, Ρ ΠΎΡΠΎΡΠΎ, ΡΡΠΎ Π½Π΅ ΠΎΡΡΠ°ΠΌΠΈΠ»Π° Π½Π°Ρ!
OVNINGAR
1. Svara pa foljande fragor:
Var arbetade Selma Goransson? Varfor hade hon kastsjuka ogon? Vad sysslade hon med pa svingarden? Nar borjade och slutade Selma sitt arbete? Varfor blev Selma Goransson foremal for uppmarksamhet fran folk fran radio? Vad var orsaken till att radiofolket valde just henne? Vad tankte hon forst beratta om i radio? Fick hon beratta det hon ville? Vad for en text laste hon till slut? Var hennes grannar pa godset nojda med hennes framtradande?
2. Ange synonymer Ull foljande ord och uttryck:
att begynna; Selma drog till svingarden; att valtra sig; att avlivas; de nyfodda; att narma sig; vi hade fritt fran fratet nyss; en luftbrygga; radion fungerade inte; om och om igen; framemot 1940-talet; att fa komma till tals i radion; att redogora for svarigheter; att ha radio pa jamt; i vart fall; vad hon amnade saga; nar dagen var inne; forskrackt; alla forsok hade misslyckats; att forstro sig med att lyssna pa radio; att satta stort varde pa nagot
3. Ange svenska motsvarigheter till foljande ord och uttryck:
ΠΎΠ΄Π½ΠΈΠΌ Π²Π΅ΡΠ΅Π½Π½ΠΈΠΌ ΡΡΡΠΎΠΌ; ΠΏΡΠΈΡΠΊΠΈ ΡΠ΅Π±Π΅ΡΡΡ; Π½Π΅ Π±ΡΠ»ΠΎ Π½ΠΈ ΡΡΠ°Π²ΠΈΠ½ΠΊΠΈ; Π‘Π΅Π»ΡΠΌΠ° ΠΏΠΎΠ΄ΠΎΡΠΊΠ½ΡΠ»Π° ΡΠ±ΠΊΡ; ΠΎΠ½Π° Π²ΠΎΡΠ»Π° Π² Π·Π°Π³ΠΎΠ½; Π΅Ρ Π³Π»Π°Π·Π° Π²ΠΈΠ΄Π΅Π»ΠΈ ΡΠΎΠ»ΡΠΊΠΎ Π½Π° Π±Π»ΠΈΠ·ΠΊΠΎΠΌ ΡΠ°ΡΡΡΠΎΡΠ½ΠΈΠΈ; Π·Π°ΠΊΠ°ΠΏΠ°ΡΡ ΠΊΠ°ΠΏΠ»ΠΈ Π² Π³Π»Π°Π·Π°; Π±ΡΡΡ ΡΠ°Π·Π΄Π°Π²Π»Π΅Π½Π½ΡΠΌ; Π΄ΠΎΠΈΡΡΠΎΡΠΈΡΠ΅ΡΠΊΠΎΠ΅ ΠΆΠΈΠ²ΠΎΡΠ½ΠΎΠ΅; Π΄ΠΎΠΌ ΡΡΠ°ΡΠ°ΡΠ°; ΡΠΎΠ±Π»ΡΠ΄Π°ΡΡ ΡΠΈΡΡΠΎΡΡ; ΠΌΠΎΠ΄Π½Π°Ρ ΠΏΠ΅ΡΠ΅Π½ΠΊΠ°; ΠΌΠ΅ΡΡΠ°ΡΡ ΠΎ ΠΊΠΎΠΌ-Π»ΠΈΠ±ΠΎ; ΠΊΠΎΡΠ΅Π½Π½ΠΎΠΉ ΠΆΠΈΡΠ΅Π»Ρ; ΡΠ°Π±ΠΎΡΠΎΠ΄Π°ΡΠ΅Π»Ρ; ΠΊΠ»Π°ΡΡΠΎΠ²ΡΠ΅ Π³ΡΠ°Π½ΠΈΡΡ; ΠΎΠ½Π° ΠΏΠΎΠ»ΡΡΠΈΠ»Π° Π°Π²Π°Π½Ρ; ΠΎΠ½Π° Π΄ΠΎΠ»ΠΆΠ½Π° ΠΏΡΠΈΠ΅Ρ Π°ΡΡ Π² Π Π°Π΄ΠΈΠΎΡΠΏΡΠ°Π²Π»Π΅Π½ΠΈΠ΅ Π² Π½Π°Π·Π½Π°ΡΠ΅Π½Π½ΡΠΉ ΡΠ°Ρ; ΡΠΈΠ½ΠΎΠ²Π½ΠΈΠΊ; Π΄ΠΈΠΊΡΠΎΡ; ΡΠ°ΡΡΠ΅ΡΡΡΡΡΡ; Π²Π°ΡΠ° ΠΏΡΠΎΠ³ΡΠ°ΠΌΠΌΠ° Π½Π°ΡΠ½Π΅ΡΡΡ ΡΠΎΠ»ΡΠΊΠΎ ΡΠ΅ΡΠ΅Π· ΡΠΎΡΠΎΠΊ ΠΌΠΈΠ½ΡΡ; ΠΌΡ ΡΡΠΏΠ΅Π΅ΠΌ ΠΎΠ±ΡΡΠ΄ΠΈΡΡ, ΡΡΠΎ Π²Ρ ΡΠΎΠ±ΠΈΡΠ°Π΅ΡΠ΅ΡΡ ΡΠ°ΡΡΠΊΠ°Π·Π°ΡΡ; ΠΏΡΠΎΡΠΈΡΠ°ΡΡ Π² ΡΡΠΈΡ; ΠΌΡ Π³ΠΎΡΠ΄ΠΈΠΌΡΡ ΡΠ΅ΠΌ, ΡΡΠΎ ΠΌΡ ΡΠ΅Π»ΡΡΠΊΠΈΠ΅ ΠΆΠΈΡΠ΅Π»ΠΈ; ΠΌΠΎΠΈ ΠΌΠ°Π»Π΅Π½ΡΠΊΠΈΠ΅ ΠΏΠΈΡΠΎΠΌΡΡ
4. Avslula foljande meningar:
1. Nar hon nagon gang skulle lasa tidningen ... . 2. Nar hon kom fram... . 3. Medan godsfolket stod i branten och dividerade ... . 4. Vad hjalper det att halla rent... . 5. Utan att riktigt forsta... . 6. Nar hon strax darefter tankte sig om... . 7. Inkommen i ett tyst rum... .